Denna dag började ju bra...

 
Lördagkväll och paniken har lagt sig. Efter att i panik i morse rusat upp ur sängen och skyndat till jobbet med tankar om att skära mig i armen för att nästan bli sen, har lugnet lagt sig lite iallafall. Solen skiner igen och det kan återgås till dom dagliga promenaderna som verkligen gör susen för mig. Sätta hörlurarna i öronen med bra musik och drömma sig bort.
På jobbet idag kom vi in på samtalsämnet hälsa och det slutade med att jag berättade vad som hänt mig och det kändes så skönt att ha sådana förstående och helt fantastiska kollegor. Det var en stor lättnad som föll från mitt hjärta. 
Att kämpa mot självskadebeteende är en ren plåga som jag önskar att ingen annan behöver gå igenom. Men tyvärr är det allt för vanligt och det är lätt att påverkas av andra med samma beteende. Hela dagen har plågats av att jag ska skära mig i armen och allt för en sådan liten sak som att dagen inte började så bra. Vi får se hur det går, men just nu försöker jag se fram emot en ny dag och hoppas att den blir bättre och dessutom har jag sovmorgon. 😊
Sömnen betyder så mycket för mitt mående. Men nu har jag iallafall sovit ikapp dom timmarna som plågade mig i förrgår natt.
Hoppas att ni också kan sova gott och se fram emot en ny dag. 🍀🌸

Midsommar 2018

Hej allihopa! Då var denna midsommarafton till enda. Inte så mycket firande blev det eftersom jag jobbade, men några jordgubbar och färskpotatis blev det iallafall.
Men jag firar med mina underbara kollegor på jobbet istället. I detta skitväder gör det inte så mycket. När man jobbar skift så är man så van att jobba storhelger att det är som vilken dag som helst.
Jag har iallafall mått lite bättre idag efter en jobbig natt med 1h sömn och PTSD eller som det heter PostTraumatisk StressSyndrom. Vilket innebär bl.a minnesbilder från traumatiska händelser.  Nu tänker jag inte gå in på allt som jag varit med om, men en händelse är felbehandling inom den psykiatriska slutenvården. Man kommer dit för att få hjälp men kommer ut med hemska minnesbilder av misshandel. Den borde granskas och bli bättre då det är många som far illa dagligen. Jag hoppas att vården uppmärksammas och att personalen får en bättre utbildning. Dock ska dom ha en stor eloge för det otroliga arbete dom gör. Utan dom hade jag troligen inte levt idag.
Det blir ett lite kortare inlägg idag eftersom klockan tickar och jobbet kallar imorgon också, med förhoppningsvis bättre väder. 🌞
 
 

Årets längsta dag och kortaste natt

 
Regn = stänga in sig hemma och bara vara. Vissa dagar orkar jag bara inte bry mig om något. Musik är min tröst. Utan den skulle det vara ännu jobbigare att leva. Den gör att jag kan drömma mig bort från alla mina problem. Och utan min lilla älskling Smilla som förövrigt är min lilla huskatt skulle mitt hjärta blöda ännu mer. 
Min barndom var inte den lättaste och två av dom som betydde mest för mig är numera änglar i himmelen och jag känner att dom är med mig. Men trots denna smärta måste livet gå vidare. Jag är trots allt stolt över mig själv och allt jag har åstadkommit. Jag jobbar med det jag älskar allra mest och velat göra ända sen jag var liten och kommer alltid att göra. Alla underbara kollegor gör att dagarna blir ännu bättre.
Men när dagen är slut och jag kommer hem så sköljer mörkret över mig igen. Tog jag rätt beslut under dagen, folk tycker säkert att jag är konstig och ingen älskar mig.  Självmordstankar gör att min hjärna går på högvarv och jag måste kämpa för att fortsätta leva. Jag är trött på att äta mediciner och vill bara vara normal, gifta sig, få barn och ha ett stort hus med en trädgård  som man kan påta i. Jag tvivlar dock på att det någonsin kommer att ske, men man ska aldrig säga aldrig. Hoppas ni alla får en bra midsommar! 🌼
 
 

iwannafeeltomorrow.blogg.se

Utåt sett kan allt vara perfekt, men skenet kan bedra. Livet är inte alltid som det verkar. Och med dagarna fyllda av ångest, ätstörningar, medicinering, terapi, perioder av vistelser på psyk m.m. är livet verkligen inte perfekt, utan kräver att man dagligen kämpar mot sina egna tankar. Det är inte lätt men man måste för att livet ska gå vidare. Med denna blogg vill jag bidra till att våga prata om dessa svårigheter som många ofta håller för sig själva. Det är ingen tabu utan verklighet för massor av människor dagligen.

RSS 2.0